The broken one.
Vad gör man när man håller på att gå sönder?
Jag är livrädd. Jag pallar inte. Torsdag, fredag, torsdag, fredag. tisdag. Dagarna blir långa och ingenting känns som förut. Sure, för någon annan är de kanske inte den största dealen. Men så är det inte för mig. Jag är rädd. Och allt jag vill är att sjunka genom jorden. Jag vill inte träffa någon.
Jag är livrädd. Jag pallar inte. Torsdag, fredag, torsdag, fredag. tisdag. Dagarna blir långa och ingenting känns som förut. Sure, för någon annan är de kanske inte den största dealen. Men så är det inte för mig. Jag är rädd. Och allt jag vill är att sjunka genom jorden. Jag vill inte träffa någon.
To much pain.
Okej. Ja. Det här var ju just vart jag fick skriva om precis vad jag ville. Så fortfarande är jag inne på samma. Samma förbannade jävla skit. Smärta.
Jag är så sjukt jävla less! Är det inte magen så är det benet, fingret, ryggen eller någonting helt annat. Men tamigfan så ska det alltid vara NÅGONSTANS. Hur känns det ens att inte ha ont? Finns det någon som kan svara på det?
I princip nu varje dag uppkommer det något nytt. Vissa saker vill jag inte dela med mig av till någon annan så dom håller jag helt enkelt för mig själv. Men då i vissa fall går det verkligen inte. Jag blir mer och mer säker på att det någon sjukdom som jag har. Och ja, jag kollade google. + bilder. Om det är som jag tror att det är så kommer jag att ge upp. Då släpper jag allt. En läkartid, ja okej det är på vårdcentralen så jag förväntar mig inte speciellt mycket. Men iallafall. En läkartid på 2 veckor var vad dom kunde erbjuda. Så nu väntar jag. Ska skriva ut pappren om sjukdomen och ta med och visa. Jag vill bara veta. Jag orkar inte vara rädd.
Jag är så sjukt jävla less! Är det inte magen så är det benet, fingret, ryggen eller någonting helt annat. Men tamigfan så ska det alltid vara NÅGONSTANS. Hur känns det ens att inte ha ont? Finns det någon som kan svara på det?
I princip nu varje dag uppkommer det något nytt. Vissa saker vill jag inte dela med mig av till någon annan så dom håller jag helt enkelt för mig själv. Men då i vissa fall går det verkligen inte. Jag blir mer och mer säker på att det någon sjukdom som jag har. Och ja, jag kollade google. + bilder. Om det är som jag tror att det är så kommer jag att ge upp. Då släpper jag allt. En läkartid, ja okej det är på vårdcentralen så jag förväntar mig inte speciellt mycket. Men iallafall. En läkartid på 2 veckor var vad dom kunde erbjuda. Så nu väntar jag. Ska skriva ut pappren om sjukdomen och ta med och visa. Jag vill bara veta. Jag orkar inte vara rädd.
Why cant this be real?
Varför sjukhusserier är så jävla mycket bättre än verkligheten?
Jag blir beroende. Jag skulle kunna sitta i flera dagar, veckor ja säkert månder i sträck och bara titta. Min drog är serier. Det vet jag redan.
Själva grejen med just sjukhusserier för mig är: Man blir ALDRIG hemskickad med ett "jag vet inte. Du inbillar dig säkert. Prova ta en tablett i 2 månader så blir det säkert bättre". I serierna finns det bara två alternativ. Antingen hittar dom vad problemet är och fixar det. Eller så hittar dom vad problemet är och personen dör. Det är svart på vitt. Det är det som jag tycker är det bästa. Sure, nog finns det väl tusen andra grejer med dom som också är bra. Jag menar, kolla bara hur många snygga läkare det finns?! Irl får du en gammal gubbe som inte kan svenska och tror att du vill ha nässpray när du har ont i ryggen typ.
Jag önskar ändå. Att det var precis som i dom här serierna irl. Att läkarna faktist engagerar sig. Att dom vill hjälpa sin patient Och att dom ger sig bara fan på att hitta vad som är felet. Jag är 100 % säker på att detta aldrig kommer att inträffa. Åtminstone inte i den svenska sjukvården. Här vill alla bara fara till jobbet. Få sin lön. klart.
Fuck this. Jag säger som pappa: Vad fan har vi gjort sjukvåden egentligen?
Jag blir beroende. Jag skulle kunna sitta i flera dagar, veckor ja säkert månder i sträck och bara titta. Min drog är serier. Det vet jag redan.
Själva grejen med just sjukhusserier för mig är: Man blir ALDRIG hemskickad med ett "jag vet inte. Du inbillar dig säkert. Prova ta en tablett i 2 månader så blir det säkert bättre". I serierna finns det bara två alternativ. Antingen hittar dom vad problemet är och fixar det. Eller så hittar dom vad problemet är och personen dör. Det är svart på vitt. Det är det som jag tycker är det bästa. Sure, nog finns det väl tusen andra grejer med dom som också är bra. Jag menar, kolla bara hur många snygga läkare det finns?! Irl får du en gammal gubbe som inte kan svenska och tror att du vill ha nässpray när du har ont i ryggen typ.
Jag önskar ändå. Att det var precis som i dom här serierna irl. Att läkarna faktist engagerar sig. Att dom vill hjälpa sin patient Och att dom ger sig bara fan på att hitta vad som är felet. Jag är 100 % säker på att detta aldrig kommer att inträffa. Åtminstone inte i den svenska sjukvården. Här vill alla bara fara till jobbet. Få sin lön. klart.
Fuck this. Jag säger som pappa: Vad fan har vi gjort sjukvåden egentligen?
